Iftar-traditionen i månaden ramadan, en vacker manifestation av människors medkänsla

För att resa genom Iran och se all dess skönhet krävs ett långt liv; ett liv som är längre än människors ålder idag. Hur många gånger måste man födas för att fullborda denna resa full av berättelser?! 

Var du än sätter din fot i Iran finns det en fantastisk byggnad som du kan sjunga historier om och prata om dess århundraden gamla historia! Alla dessa är från Iran, men inte alla är Iran, för förutom dessa kroppsdelar är kulturen och sederna i detta land också så originella och värdefulla att det är omöjligt att ignorera dem. 

Dessa seder och traditioner är en del av en iransk persons liv och är knutna till dennes tro och historia. Ett stort antal sådana traditioner kan kallas manifestationer av egenskaper som iranier har hyllat i sin kultur, och alltid försöker upprätthålla sitt engagemang för. Bland sådana traditioner kan "iftar (brytningsmåltiden) i månaden ramadan" anses vara en av de vackraste – en tradition där religiösa övertygelser är sammanflätade med iraniernas smak och personlighet.

Hur iftar i månaden ramadan går till

Muslimer fastar under den heliga månaden ramadan och avstår från att äta, dricka och andra aktiviteter som ogiltigförklarar fastan, från böneutropet på morgonen (vid gryningen) till böneutropet på kvällen (efter solnedgången). 

Vanligtvis är måltiderna under denna månad begränsade till suhur (före fastans början innan gryningen) och iftar (efter dagens slut). I Iran är ramadan inte begränsad till enbart fasta, utan snarare en livsstil där speciella traditioner utövas. Dessa traditioner utövas vanligtvis kollektivt och där familjemedlemmar eller sociala grupper är närvarande.

På liknande sätt hålls iftarceremonier i grupp. Vanligtvis täcker en eller flera personer kostnaderna för iftar. Även om alla människor, oavsett social status, kön och etnicitet, har möjlighet att delta i iftarceremonin, försöker värdarna att få in fler fattiga människor vid iftarbordet. Offentliga iftarceremonier hålls i moskéer, husseiniyas (bönelokaler) och andra platser där människor lätt kan ta sig till dem.

Iftar-bord vid Imam Rezas helgedom

Iftar är vanligt bland muslimer över hela världen, men det som utmärker Iran är variationen av maträtter och traditioner som är förknippade med det. Traditionen med iftar praktiseras i olika städer och regioner i Iran beroende på folkets kultur och seder. I allmänhet är dess syfte att ge mat till människor som har fastat en dag under ramadan. 

Maten som delas ut vid iftar-ceremonin bestäms i proportion till antalet deltagare och arrangörernas ekonomiska kapacitet. Ibland kan den bestå av ris och gryta, och ibland kan den begränsas till bröd och ost eller dadlar och sötsaker, och till och med ett glas kall saft. 

Vanligtvis, vid iftar-bjudningar som hålls bland familjer, läggs bröd och ost, te och dadlar, ramadansötsaker (zolbia/jalebi och bamiyeh/tulumba) och saft definitivt till bordet. Ibland gör de sitt bord färgglatt genom att laga soppa, ash reshteh (tjock soppa med nudlar), sholeh zard (speciell dessert), fereni (speciell gröt) och andra lätta och näringsrika rätter.

Enligt religiösa läror är det bättre för fastande personer att sitta vid bordet efter att ha utfört solnedgångs- och kvälls-bönerna, men detta är inte obligatoriskt, och om någon är hungrig, törstig eller svag kan de be efter att ha brutit fastan. 

Eftersom seden att ge iftar i samhället stärker broderskap och samarbete har det rekommenderats av islamiska ledare. Även om en person inte har ekonomiska medel kan de dela belöningen för att bryta fastan genom att dela ut dadlar, en enkel sötsak eller till och med vatten. Under iftarceremonin försöker alla ta på sig en del av arbetet; även barn deltar i denna goda gärning genom att göra små saker som att hjälpa till att duka bordet.

Den 19:e, 21:a och 23:e natten under den heliga månaden ramadan är kända som "qadr-nätterna", och muslimer anser att Koranen uppenbarades under någon av dessa nätter (man vet inte exakt vilken natt som är “qadr-natten”, men det är mest sannolikt att det är den 23:e natten).

Shiamuslimer anser att människors årliga öden bestäms under dessa nätter (den fria viljan är dock fortfarande intakt), så de tillbringar dessa nätter i bön och åkallan fram till gryningen. 

På grund av betydelsen av dessa nätter och det faktum att den 19:e och 21:a natten sammanfaller med martyrskapsdagen för Imam Ali ibn Abi Talib, den förste felfrie shiaimamen, är iftar-traditionen mer omfattande praktiserad under dessa nätter.

Historien om iftar-traditionen i månaden ramadan

Historiskt sett bör iftar-traditionens uppkomst anses vara lika gammal som islams tillkomst. Från de första åren av sin kallelse förmedlade islams Profet (Gvhf) å Guds vägnar till muslimerna plikten att fasta under månaden ramadan, och därmed bildades traditionerna kring denna plikt. 

Denna tradition har funnits i det iranska samhället sedan islams ankomst. Förr i tiden, när tidtagningsverktyg (klockor) inte existerade i sin nuvarande form, bestämde människor den exakta tiden för iftar baserat på stjärnornas uppgång, och sedan arrangerade de maten de hade förberett på bordet och utförde iftar-traditionen.

Nationell och global registrering av iftar i månaden ramadan

Iftar-traditionen i månaden ramadan, i form av ärendet "Iftar och dess sociokulturella traditioner", registrerades gemensamt vid den 18:e sessionen för UNESCO:s kommitté för immateriellt kulturarv år 2023 (1402 efter det iranska solåret) på uppdrag av Iran, Republiken Azerbajdzjan, Turkiet och Uzbekistan. 

Iftar-traditionen var det 23:e elementet av Irans immateriella kulturarv som registrerades hos UNESCO. Tidigare, år 2013 (1392 e.S.), registrerades iftar-traditionen på listan över Irans nationella immateriella kulturarv.