I Guds Namn

Uttalande från Irans kulturcenter i Stockholm

med anledning av 44-årsdagen av den islamiska revolutionens seger

Under dessa dagar för 44 år sedan förverkligades den iranska nationens historiska kamp om rättvisa, och kravet om självständighet, frihet och den islamiska republiken uppfylldes. Irans tappra folk hade i mer än ett sekel kämpat för att bli av med förtrycket av diktatur inrikes och arrogans utrikes, och firade slutet på det tyranniska systemet den 11 februari 1979 (22 bahman 1357 SH). Kravet från det iranska folket i den revolutionära kampen ledd av Imam Khomeini (fvmh) var att uppnå rättvisa, värdighet och mänskliga och sociala rättigheter under religiös demokratis fana, vilket manifesterades inom ramen för konstitutionen.

Under denna period organiserades demokratimodellen genom att hålla flertalet val av president, parlament, experter och islamiska råd, och grunderna för det republikanska systemet och kapaciteten att institutionalisera demokratin i landet stärktes. Å andra sidan, trots det ständiga trycket från världsmakterna och införandet av krig och ständiga sanktioner och hot, tillhandahölls Irans självständighet och auktoritet. Genom att förlita sig på folkets deltagande och stöd, fortsatte livet och tillväxten av ett självständigt och kraftfullt system.

I detta system har folkets roll alltid varit avgörande, och med deras direkta eller indirekta röster har landets högsta tjänstemän valts och accepterats, och politiska institutioner har fortsatt sin verksamhet med stöd av detta deltagande och stöttande.

Under de senaste 44 åren har det islamiska systemet och dess högt uppsatta ledare och tjänstemän – särskilt Imam Khomeini (fvmh) och den högste ledaren – alltid kämpat för att förverkliga det iranska folkets revolutionära slagord och krav. De har även tillkännagett förverkligandet av social rättvisa, mänsklig värdighet och försvarande av rättigheter för kvinnor, ungdomar och samhällets svaga samt övriga skikt och etniska grupper, som mål och modeller för sin politik och program, och har välkomnat krav inom dessa områden.

Nu, vid början av den islamiska revolutionens 45:e år, kommer den iranska nationen att gå framåt med en fast beslutsamhet på vägen mot förverkligandet av revolutionens alla ideal, och kommer med Guds nåd inte att låta fruktan för inre och yttre hot att nå in i dess hjärta. Det revolutionära samhället i Iran har visat att genom att ha iranska traditioner och kultur, religiösa värderingar och revolutionära ambitioner, har det alltid förlitat och förlitar sig på den unika kraften och förmågan hos sina yngre generationer. Och genom att distansera sig från strömmar av olika extremer inom och utanför landet har det iranska samhället vid upp- och nedgångar funnit och vandrat på sin tydliga väg, och kommer att addera till sin ära (om Gud vill).