Abu Abdullah Jafar ibn Muhammad (fvmh), känd som Imam Jafar al-Sadiq (83–148 AH), är son till Imam Baqir (fvmh) och shiamuslimernas sjätte Imam. Imam Sadiq (fvmh) blev officiellt Imam vid 31 års ålder, och hans gudomliga ledarskap varade i 34 år och han blev 65 år gammal. 

Imam Sadiqs (fvmh) ledarskap sammanföll med de sista åren av Umayyaddynastin och de första åren av den abbasidiska dynastin.

Eftersom Umayyad-regeringen försvagades och föll under dessa år, och abbasiderna inte hade etablerat sig och inte hade en repressiv karaktär i början av sitt styre, hade Imam Sadiq (fvmh) en möjlighet att starta en stor vetenskaplig och kulturell rörelse och stärka den shiitiska skolans vetenskapliga grund.

Det har rapporterats att Imamen (fvmh) hade fyra tusen studenter. Detta antal är stort jämfört med de andra vetenskapsinstituten på den tiden. Imamiternas rättsvetenskapliga skola är uppkallad efter Imam Sadiq (fvmh), och kallas för den jafaritiska rättsvetenskapen (al-fiqh al-Jafari). De flesta hadither som den shiitiska skolan har kommer via Imam Jafar Sadiq (fvmh).

Imam Sadiq (fvmh) har sagt: "Vår medling når inte den som värderar bönen lågt." (Wasail al-Shia, vol. 4, s. 25)

Den sjätte felfrie shiaimamen Sadiq (frid vare med honom) förgiftades år 148 AH av Mansur Dawaniqis agenter och blev således martyr.

Imam Sadiqs (fvmh) heliga begravningsplats ligger på Baqi-begravningsplatsen i Medina precis bredvid tre andra felfria Imamer (fvmd). Begravningsplatsen har förstörts flera gånger av de saudiska wahhabiterna, och tidigare fanns det en fin helgedom på platsen för Imamerna (fvmd).