Med imam Khomeinis bortgång var det som om en enorm jordbävning hade inträffat, och över hela Iran och alla centra i världen som var bekanta med imam Khomeinis namn och budskap, grät man samstämmigt och slog på sina huvuden och bröst i sorg.

Inga ord kan beskriva händelsens dimensioner och vågorna av okontrollerbara känslor hos människorna på den tiden. Folkets farväl till imam Khomeini hölls på dagen och natten till den 15 khordad 1368 SH, med närvaro av miljontals människor från Teheran och sörjande som kom från städer och byar över hela Iran, vid imam Khomeinis böneplats.

Det fanns inga spår av den vanliga själlösa formaliteten vid den officiella ceremonin. Allt var frivilligt, folkligt och känslofyllt. Hela motorvägen och vägarna som ledde till böneplatsen var fulla av svartklädda människor. Sorgeflaggor hängdes på stadens dörrar och väggar och Koranens ljud kunde höras från alla moskéer, centra, kontor och hem.

Vid den första timmen på morgonen den 16 khordad bad miljontals människor för imamens själ med tårar i ögonen under ledarskapet av storayatolla Golpayegani (fvmh). Imam Khomeinis begravningsceremoni hölls från böneplatsen till imam Khomeinis mausoleum – bredvid Behesht-e Zahra som är begravningsplatsen för martyrerna från den islamiska revolutionen – som är känd som Imam Khomeinis helgedom, och imam Khomeinis rena kropp begravdes.